Elöverkänsliga reagerar inte
på mobilstrålning - men...

Are some people sensitive to mobile phone signals? Within
participants double blind randomised provocation study
Är somliga känsliga för mobiltelefonsignaler? Dubbelblind randomiserad studie där deltagarna testas mot sig själva
BMJ, doi:10.1136/bmj.38765.519850.55 (published 6 March 2006)
G James Rubin, Gareth Hahn, Brian S Everitt, Anthony J Cleare, Simon Wessely
British Medical Journal sammanfattning, hela artikeln och svar,
referat på EMF-Portal. Allt på engelska.

Sammanfattning
 
Mål  Att testa om personer som anser att de är känsliga för strålning från mobiltelefoner har fler symtom när de exponeras för pulserande strålning från en mobiltelefon än när de exponeras för placebo eller icke pulserande strålning.
 
Design  Dubbelblind, slumpmässig, provokationsstudie där försökspersonerna är sina egna kontroller.
 
Lokal  Speciellt avsatta kontorsrum på Kings College i London, mellan september 2003 och juni 2005.
 
Deltagare  60 "känsliga" personer som angett att de ofta får huvudvärksliknande symtom inom 20 minuter när de använder en mobiltelefon av GSM-typ och 60 "kontroll"-personer som angett att de inte får något av dessa symtom.
 
Provokation  Deltagarna utsattes för tre olika typer av strålningsförhållanden: En 900 MHz GSM mobiltelefonsignal, en icke pulserande bärvåg samt placebo utan strålning. Varje exponering varade 50 minuter.
 
Mätmetoder  Huvudsakliga måttet var huvudvärkens svårighetgrad uppskattad utefter en visuell skala från 0 till 100. Andra resultat inkluderade sex andra subjektiva symtom och försökspersonernas förmåga att avgöra om strålningen var på eller av.
 
Resultat  Huvudvärkens svårighetsgrad ökade under exponeringen och minskade omedelbart efteråt. Emellertid upptäcktes inga starka bevis för någon skillnad i symtomens svårighetsgrad mellan de olika strålningsförhållandena. Strålningsförhållandena gav inte heller någon skillnad i effekt mellan de två grupperna av försökspersoner. Andelen känsliga deltagare som trodde att strålningen var på under GSM-exponeringen (60%) var ungefär lika stor som den som trodde den var på under placeboexponeringen (63%).
 
Slutsats  Inga bevis hittades som kan peka på att personer med självuppskattad känslighet för strålning från mobiltelefoner har förmåga att känna sådan strålning eller att de reagerar på den med svårare symtom. Eftersom placeboexponering var tillräcklig för att skapa svåra symtom hos några försökspersoner, kan psykiska faktorer ha en viktig roll i att orsaka detta förhållande.

Kommentar
Försöken genomfördes i två rum på King's College i London. Ingenting nämns om reducering av elektromagnetiska fält eller elektromagnetisk strålning, varken från elsystemet eller från mobilsändare i omgivningen. Faktorer som kunde störa försöken var därför inte under kontroll. Två försökspersoner fick så svåra besvär att de avbröt innan någon provokation hann starta. I den fullständiga rapporten förklaras också att placeboexponeringen inte var placebo, d.v.s. ingen strålning, utan försökspersonerna utsattes även då för strålning utöver den som redan fanns i rummet. Uttryckt som SAR-värden var skillnaden i strålning mellan GSM-exponering och placebo 1,4 watt per kilogram respektive 0,002 watt per kilogram. Det är ungefär så mycket som strålningen från en GSM-mobil maximalt kan variera under samtal. Försökspersonerna satt alltså i princip och pratade i mobil under alla exponeringarna. Forskarna förklarar strålningen under placeboexponeringen med att apparaterna som användes vid försöken skulle hållas varma.
 
I sammanfattningens slutsats skriver forskarna att de som angett att de är känsliga för strålning från mobiltelefoner inte reagerar på den med svårare symtom. Men av figur två i den fullständiga rapporten framgår att de som anser att de är känsliga för strålning från mobiltelefoner fick mycket mer huvudvärk än de som anser att de inte är känsliga. Har forskarna totalt misstolkat sina resultat? Nej, studien var upplagd så att "försökspersonerna är sina egna kontroller". Det betyder att känsliga jämfördes med känsliga och icke känsliga med icke känsliga. De båda grupperna jämfördes aldrig med varandra. Eftersom försökspersonerna alltid var utsatta för mer eller mindre intensiv strålning, gav de olika strålningsförhållandena ingen nämnvärd skillnad i symtomens svårighetsgrad.
 
Av diagram i den fullständiga rapporten framgår det att även de icke känsliga fick mer huvudvärk i slutet av varje provokation.
 
Studien refereras ingående på sidan sju i Forskning om elöverkänslighet och andra effekter av elektromagnetiska fält 2007, utgiven av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS¹. Varken den okontrollerade elmiljön eller att testmobilen strålade även under placeboexponeringen (blindexponering i FAS-rapporten) nämns i FAS rapport. En intressant upplysning lämnas dock, att testmobilen tagits fram speciellt för det forskningsprogram i vilket denna studie ingår och att den också användes i en annan brittisk studie, Russo 2006. Inte heller i den studien sågs några effekter av strålningen. 2003 till och med 2010 hade FAS regeringens uppdrag att bevaka forskningen om elöverkänslighet.
 
Undersökningen bekostades av Mobile Telecommunications and Health Research Programme, MTHR, i Storbritannien, ett forskningsprogram som finansieras av industrin och den brittiska regeringen. FAS kallar forskningsprogrammet för statligt.

1. FAS heter numera FORTE och rapporten finns på deras hemsida.