Långtidsstudier på människor

I Sovjetunionen genomförde forskare redan på 50- och 60-talen vetenskapligt upplagda långtidsstudier av människor som utsätts för elektriska eller magnetiska fält eller elektromagnetisk strålning (EMF). Dessa studier pågick i upp till 10 år. Vissa personer följdes i upp till 20 år. I väst har inga studier gjorts där människor studerats under så lång tid. Det gör de sovjetiska studierna unika som grund för att bedöma de långsiktiga effekterna av EMF.

Redan då beskrev de ryska forskarna de typiska kännetecknen på mikrovågssjukan, som orsakas av för mycket radio- eller mikrovågor under lång tid:

• Störningar i autonoma nervsystemet
• Neuroser
• Depressioner
• Trötthet på dagen
• Energibrist
• Sömnproblem
• Huvudvärk
• Olika hjärt- och kärlproblem
• Hyperaktivitet och oro

Många av symtomen i mikrovågssjukan är subjektiva, dvs det är personens egen uppfattning som ligger till grund för en diagnos. Men forskarna fann också många objektivt bekräftade diagnoser:

• Asteni (trötthet, blir lätt trött), neurotiska symtom
• EEG-förändringar
• Sömnstörningar
• Störningar av den biologiska klockan
• Störningar i det hormonproducerande system som utgörs av hypotalamus, hypofysen och binjurebarken
• Bradykardi (långsam hjärtverksamhet) eller takykardi (snabb hjärtverksamhet). Arteriell hypotoni (lågt blodtryck) mer sällan hypertoni (högt blodtryck).
• Förändringar i autonoma nervsystemets styrning av hjärta och kärl
• Överfunktion i sköldkörteln
• Minskad potens
• Störningar i matsmältningen
• Vilotremor i fingrarna (grovvågiga skakningar i fingrarna när de är i vila)
• Håravfall
• Tinnitus (öronsus)
• Ökad infektionskänslighet

Andra viktiga iaktagelser som gjordes är att besvär av EMF ökar med tiden samtidigt som känsligheten ökar och att förändringar i kroppens sätt att fungera uppstår först efter tre till fem år (patologiska förändringar).
 
Kunskap om EMF-påverkan på människor skaffades inte bara genom forskning. Alla som arbetade på kraftverk, i ställverk, med radiosändare, på radaranläggningar, på flygplatser, i elektronikindustrin och med elektroteknik var enligt lag tvungna att läkarundersöka sig minst en gång om året. Totalt rör det sig om tiotusentals arbetare.

Hur resultaten kom till väst
Karl Hecht var professor i det forna Östtyskland och hade centrala poster inom organisationer för rymdfartsmedicin. Därigenom har han haft god insyn i den ryska forskningen. Under åren 1996 och 1997 ledde han arbetet med att sammanfatta den ryska forskningen inom området påverkan på människor av elektriska och magnetiska fält samt elektomagnetisk strålning. Sammanlagt 1500 ryska forskningsrapporter, från åren 1960-1996, studerades. Karl Hecht har hållit föredrag i Bayerns delstatsparlament om de ryska forskningsresultaten och de diskussioner som har pågått i väst sedan 1950-talet. Föredraget, som är på tyska, kan hämtas från H.e.s.e.-project 1,8 MB.
 
I föredraget hänvisar Karl Hecht också till "talrika symposier och mikrovågskonferenser" som hölls under 50- och 60-talen i USA där "mikrovågssyndromet" eller "radiofrekvenssjukan" diskuterades.

Några förklaringar ur Nationalencyklopedin
Binjurar - Från dess yttre skikt, barken, insöndras (i blodet) tre slags steroidhormoner (kortikosteroider): glukokortikoider, framför allt kortisol, som reglerar omsättningen av kolhydrater, fetter och aminosyror i kroppen, mineralkortikoider såsom aldosteron, som påverkar njurarnas utsöndring av salt och vatten samt manliga könshormoner, androgener. Bildningen av kortisol (och androgener) stimuleras av ACTH från hypofysen, medan produktionen av aldosteron huvudsakligen styrs via renin-angiotensin-systemet från njurarna. Binjurens inre skikt, märgen, är en del av det autonoma nervsystemet. I märgen bildas katekolaminer, s.k. "stresshormoner", speciellt adrenalin.

Autonoma nervsystemet - den del av nervsystemet hos människa och djur som inte står under viljans inflytande och som reglerar organismens grundläggande livsprocesser, t.ex. blodcirkulation, andning, matsmältning, ämnesomsättning samt aktivitet i vissa körtlar.

Hypotalamus - Hypotalamus är en del av mellanhjärnan ... Hypotalamus består av ett flertal nervcellsgrupper, som kontrollerar livsviktiga autonoma funktioner såsom ämnesomsättning, hunger och törst, vätskebalans, blodtryck, kroppstemperatur, fortplantning, sömn-vakenhet och den biologiska klockan.

Sköldkörtel - Dess hormoner verkar stimulerande på ämnesomsättningen och är viktiga för celldifferentiering, tillväxt och vävnadernas - särskilt hjärnans - mognad.

Arteriell - avser den del av blodomloppet som innehåller syrerikt blod från hjärtat.