Fel och fakta

Fel: Riksdagen har beslutat att 3G ska täcka 99,98% av befolkningen.
 
Fakta: EU har beslutat (beslut 128/1999/EG) om ett "samordnat och gradvist införande av UMTS-tjänsterna" i medlemsländerna, senast 1 jan 2002 och "i enlighet med kommersiell efterfrågan". Kravet på 99,98% täckning av befolkningen är ett avtalat löfte från operatörerna till PTS (se PTS faktablad om 3G).

Fel: Mobilmasterna innebär inga hälsorisker så länge som gränsvärdena inte överskrids.
 
Fakta: Yttranden som det ovan bygger på åsikten att radio- och mikrovågor inte kan ge några andra hälsoproblem eller skador än dem som gränsvärdena skyddar mot. I ICNIRP:s riktlinjer som är grunden för våra gränsvärden står det klart och tydligt att dessa är baserade på korttidseffekter och omedelbara hälsoeffekter som stimulering av perifera nerver och muskler, stötar och brännskador orsakade genom beröring av ledande föremål, och förhöjd vävnadstemperatur.

Fel: Kommunerna behöver inte tänka på eventuella hälsorisker, dessa har staten redan tagit ansvar för genom gränsvärdena.
 
Fakta: Samhällsplaneringen sköts av kommunerna genom plan- och bygglagen och miljöbalken. Dessa lagar lägger hela ansvaret för hälsoskyddet, med några få undantag, på kommunerna.

Fel: Det går inte att inrätta lågstrålande zoner.
 
Fakta: Inför utbyggnaden av 3G undersökte Post och Telestyrelsen möjligheterna att inrätta "elektromagnetiska frizoner". De kom fram till att det är en kommunal angelägenhet, och länstyrelsen i Stockholms län såg inga hinder för att kommunen begränsar radiofrekvent strålning i en översiktsplan (se PTS "Information till kommunerna om UMTS utbyggnaden").

Fel: Sändarna för 3G är svagare än dem för GSM.
 
Fakta: Sändarna för 3G är lika starka som dem för GSM. Det visar utdrag ur PTS tillståndsregister för radiosändare, och det har också visat sig vid mätningar. Påståendet att 3G-sändarna skulle vara svagare bygger på teorin att de inte behöver vara lika starka eftersom de sitter tätare. Det är inget fel på teorin, men den tillämpas inte. Bland annat beroende på att 3G-sändarna sitter lika glest som GSM-sändarna. Utdrag ur PTS tillståndsregister visar också att där GSM-sändarna sitter tätare, som här i Stockholm, är de lika starka som på landsbygden där det kan vara flera mil mellan masterna (sedan 2010 behövs inget enskilt tillstånd för en mobilsändare och de är raderade ur tillståndsregistret).