Mobiler, trådlösa telefoner och hjärntumör

Före 1997 visar Hardell-gruppens undersökningar ingen riskökning för digitala mobiltelefoner, därefter ligger riskökningarna mellan 1,3 och 6,1 gånger beroende på tumörtyp och hur många timmar och år som mobiltelefonen eller den trådlösa telefonen använts. Någon skillnad mellan mobiltelefoner och trådlösa telefoner syns inte i undersökningarna.

Vid en utvärdering av 23 forskningsrapporter om mobiltelefonanvändning och hjärntumör befanns Hardell-gruppens vara av högst kvalitet^1,2. I dessa finns heller ingen minskad risk för hjärntumör efter några års användning som i Världshälsoorganisationen WHO:s Interphone-studier, som också ingick i utvärderingen.

En hjärntumör utvecklas vanligtvis minst 10-15 år innan den upptäcks. Trots det kunde forskargruppen under ledning av Lennart Hardell redan i början på 00-talet visa en ökad risk för hjärntumör hos mobilanvändare. Hardell-gruppens forskning visar också att risken ökar mest för de elakartade tumörerna och med tiden som mobiltelefonen eller trådlösa telefonen använts. Störst riskökning finns i gruppen unga användare. På grund av få fall är riskökningen i den åldersgruppen bara statistiskt säkerställd för trådlösa telefoner där risken ökat 4,3 gånger.

Data för studier av hjärntumörer har inhämtats under i huvudsak fyra tidsperioder: 1994 till och med 1996, 1 januari 1997 till och med 30 juni 2000, 1 december 1999 till 30 april 2002 och 1 juli 2000 till 31 december 2003.

I den första undersökningen från 1999, med data från 1994-1996, sågs endast en icke statistiskt säkerställd ökad risk för hjärntumör på den sida av huvudet där telefonen hållits. Totalt sett visade undersökningen ingen ökad risk för hjärntumör bland mobiltelefonanvändare. När användningstiden ökat har riskerna blivit tydliga. Det gäller både räknat efter antalet år som telefonen använts och hur mycket den använts. Med andra ord ökar risken med ökad dos.

I undersökningen 2003 beräknas hur mycket risken ökar per år för elakartad hjärntumör på sidan närmast telefonen. Risken ökar med 1,1 gånger för alla typer av mobila och trådlösa telefoner. Det betyder att risken ökat till 6,7 gånger efter 20 år och till 17,4 gånger efter 30 år. Om den beräkningen stämmer får framtiden visa.

Hittills har Hardell-gruppen redovisat riskökningar på mellan 1,3 och 6,1 gånger beroende på tumörtyp, antal år och hur många timmar som mobiltelefonen eller den trådlösa telefonen använts. Någon riskökning för testikelcancer, B-cells lymfom och spottkörteltumör har inte hittats.

Trådlösa telefoner

Hardell-gruppen är den enda forskargruppen som tagit med trådlösa telefoner i sina undersökningar om risker för hjärntumör. Deras studier visar ingen avgörande skillnad i riskökning mellan att använda mobiltelefon och trådlös telefon.
 

Hardell 1999
Totalt sett ingen ökad risk för hjärntumör bland mobilanvändare åren 1994-1996, men en icke statistiskt säkerställd ökad risk konstaterades för tumör på samma sida som mobiltelefonen använts.
 
Hardell 2002
30 procent ökad risk för hjärntumör bland användare av analoga mobiltelefoner åren 1997-2000. Mer än 10 års användning gav 80 procent ökad risk. På samma sida som telefonen använts ökade risken 2,5 gånger.
 
Hardell 2003
Ökad risk för hjärntumör på samma sida huvudet som telefonen använts. Analoga mobiltelefoner 70 procent, digitala mobiltelfoner 30 procent och trådlösa telefoner 80 procent. Risken för hjärntumör ökar med 4 procent för varje år som analog mobiltelefon använts. Risken för elakartad hjärntumör på samma sida som telefonen använts ökar med ungefär 10 procent för varje år som mobil eller trådlös telefon använts.
 
Hardell 2004
Risken att få hjärntumör på samma sida som telefonen använts ökar mest i åldersgruppen 20-29 år. För trådlösa telefoner är riskökningen 4,3 gånger efter mer än 5 års användning.
 
Hardell 2005a
Efter mer än 5 års användning av mobiltelefon ökar risken för hjärntumör till 3,2 gånger för dem som bor på landsbygden. För dem som bor i städerna sågs ingen liknande ökad risk.
 
Hardell 2005b
Ingen ökad risk för non-Hodgkins lymfom av B-cellstyp. För T-cellstypen sågs endast ett svagt samband på grund av få fall.
 
Hardell 2005c
Ökad risk för godartade hjärntumörerna, meningiom och hörselnervstumör.
 
Hardell 2006a
Störst risk för hörselnervstumör efter mer än 15 års mobilanvändning. Riskökningen för godartad är tydlig men inte statistiskt säkerställd.
 
Hardell 2006b
Efter 10 års användning ökar risken för elakartad hjärntumör med 2,9-3,6 gånger beroende på telefontyp.
 
Hardell 2006c
Risken att drabbas av elakartad hjärntumör ökar mest om personen var under 20 år när mobilen eller trådlösa telefonen började användas.
 
Hardell 2006d
Rapporten är en sammanfattning av tidigare studier. 2,9 gånger ökad risk för tumör på hörselnerven. 1,7 gånger ökad risk för den svåraste formen av elakartad hjärntumör. Riskerna ökar med användningstiden. Inget samband hittades för spottkörteltumör, non-Hodgkins lymfom eller testikelcancer.
 
Hardell 2010
Endast levande personer har ingått i de tidigare undersökningarna. I denna ingår endast avlidna. Risken att dö av hjärntumör ökar 2,4 gånger efter att mer än 10 år förflutit sedan mobiltelefon började användas. Risken ökar ännu mer, 3,4 gånger, för dem som använt mobilen mer än 2000 timmar vilket motsvarar mer än 33 minuter per dag under 10 år.

1. Mobile phone use and risk of tumors: a meta-analysis.
   Myung SK, Ju W, McDonnell DD, Lee YJ, Kazinets G, Cheng CT, Moskowitz JM.
   Journal of Clinical Oncology. 2009 Nov 20;27(33):5565-72.
2. Analysis of cellphone studies finds tumor risk Los Angeles Times oct 14 2009.